elsaspappa

Det slog mig häromdagen att skåningar är nog de mest vokalkåta människor i vår omgivning.
Inte nog med alla deras diftongeringar som t.ex. "Jao, vadao?" utan de är tvungna att slänga in vokaler på andra ställen i ord också. Ta bara "nyckelen" eller "cykelen"...

För övrigt insåg jag att godiset "Tutti Frutti" betyder "Alla frukter" på italienska.
Väldigt passande namn!

Adieu!

Denna löpsedel är från Alla Hjärtans Dag.

Okej. Det är jobbigt att vara singel en sådan dag.
Men är inte detta att gå lite väl långt?
 

Jag såg en intressant skyltning igår. Tänkte först att det var Lotta Engberg som försökte lansera sig som den kvinnliga varianten av Loket, men när jag gick närmare såg jag att det var ett märkesnamn för en hårvårdsprodukt. "Skum hårpermanent" stod det på några förpackningar i fönstret, och skumt var det verkligen.

Efter att ha letat lite på internet framträdde allt tydligare en allmän förvirring kring denna lokal. Ingen verkar egentligen veta vad som försiggår bakom de fördragna gardinerna, förutom att hårvårdsprodukterDetta fann jag på Wikipedia:

Harry Bouveng är en moderat politiker med förtroendeuppdrag i Nynäshamns kommun och Stockholms läns landsting. Bouveng är suppleant i styrelserna för landstingets fastighetsbolag Locum AB och Nynäshamn Mark AB, ett dotterbolag till Stockholms Hamn. Han är ägare till Körunda säteri, en gammal sätesgård i Ösmo utanför Nynäshamn.Gift med Kerstin Bouveng och har tre barn. Han driver även företaget Bouveng AB Som vårdar det Sundbybergska landmärket Lokette.

Jag har inte lyckats luska ut så mycket mer... Någon som vet något???

Jag har precis färdigställt min hemtentamen!

Denna gång handlade det om stamning, vilket är ett fascinerande ämne. Vi har fått lära oss olika teorier kring stamningens uppkomst. Vissa har hävdat att stamningen beror på att de som stammar är nervöst lagda eller har bliivt skrämda som barn.
Jag tror att stamning i grund och botten är ett neurologiskt fenomen där kopplingen mellan ett antal strukturer i hjärnan (premotoriska barken, basala ganglierna och supplementära motor arean, bland annat) på något sätt är bristfällig. Dock finns enligt mig även en psykologisk komponent i stamningen. Denna är för mig sekundär och jag tror att sådana reaktioner på stamningen som talrädsla eller exempelvis medrörelser såsom blinkningar har uppstått genom betingning.

Så, nu skall jag släppa allt vad stamning heter och bara sätta mig framför teven och koppla av.

Likt så många tidigare år bär det av till Idre kring midsommar. De två senaste åren har vi lyckats pricka in perfekt vattenstånd och fina kläckningar med ett strålande fiske som följd.
  Trakterna kring Idre bjuder på flertalet möjligheter till varierat fiske. Ett otal små tjärnar och vattendrag som för det mesta bjuder på täta bestånd av fisk. Det kanske inte är några rekordfiskar som fångas vanligtvis men vetskapen om att de finns där är en stor del av lockelsen med området. Befinner man sig bara på rätt plats vid rätt tid kan man fånga sitt livs fisk. 

  En episod från en tidigare tur till Idre har etsat sig fast i minnet. Jag och min far hade hyrt en styga i Foskros och en av kvällarna efter fiske i de nedre delarna av Storån bestämde vi oss för att prova fiska i Grövlan.
  Vi åkte en bra bit på en liten grusväg genom skogen och kom fram till platsen pappa sett ut. Ett kalhygge bredde ut sig inför våra ögon, något som inte funnits där tidigare gånger vi besökt platsen. Det är sorgligt att se naturen skövlad på detta sätt. Vi tog våra ryggsäckar och spön och började vandringen över marken som tidigare hyst en riktig skog och nu mer såg ut som Hiroshima gjorde efter bomben. Som tur var hade skogsbolaget sparat en remsa träd vid vattnet vilket i alla fall gjorde att en känsla av vildmark infann sig när vid ställde av oss ryggsäckarna vid ån.
  Vi slog läger på en höjd med utsikt över Grövlan som flöt nedanför oss. Vattnet kom från höger i en sväng för att rakt nedanför oss bilda en ganska kraftig fors med några djuphålor som såg lockande ut. Vi iordningställde våra spön och satte på oss vadarbyxorna och gick ned mot vattnet. Pappa bestämde sig för att prova där forsen lugnade ner sig och blev lite mer lugnflytande och djup medan jag gick några hundra meter nedströms.
  Ån delade sig i två grenar och jag valde att följa den bortre. Jag smög längs med det lugnflytande kristallklara vattnet samtidigt som jag spanade efter fisk. Helt plötsligt fylldes luften av tusentals vingar då den största dagssländekläckning jag någonsin sett tog sin början. Det var alldeles vindstilla i luften och allt var som upplagt för en vakfest utan dess like. Jag smög långsamt nedströms tills jag kom till en gammal fallfärdig lada som låg på en gammal slåtteräng. Där slog jag mig ned på en grästuva vid vattnet, som utanför mig säkert var fyra fem meter djupt, och väntade på vak. Där! En fisk var uppe och snappade åt sig en av sländorna som långsamt flöt med vingarna som ett segel. Ännu ett vak, och jag bestämde mig för att lägga ut min fluga som hade de naturliga sländorna som sin förebild. Två meter ovanför den senaste vakringen placerade jag min fluga och väntade med hjärtat i halsgropen på att fisken skulle se den. Nu steg fisken och tog flugan! Jag gjorde mothugg och kände fiskens tyngd fjädras av spöet fulla längd. Ett par snabba knyckar och fisken stack mot djupet. Sen släppte den. En oerhörd besvikelse gick genom hela min kropp och jag sjönk tungt ned på grästuvan igen.
  Det tog ett par minuter innan jag hämtat mig. Det var en riktigt fin fisk. Efter ett tag bestämde jag mig för att smyga nedströms och på andra sidan ån ser jag något komma simmande mot mig. Vad kan det vara? Tror först att det är någon fågel men efter ett tag ser jag vad det är. Det är en bäver och den har ännu inte sett mig. Jag hukar mig ännu mer och håller andan för att inte upptäckas. När bävern bara är fem meter ifrån mig ser den mig och dyker samtidigt som den slår karaktärisktiskt med svansen mot vattenytan.
  Efter detta fiskar jag en stund utan resultat innan jag går uppströms till far och vi går tillsammans tillbaka till lägerplatsen och tänder en brasa samtidgt som solen går ned bakom åsen och mörkret lägger sig sakta medan vi dricker vårt kokkaffe och utbyter upplevelser.

Jag fick ett brev från Försäkringskassan idag. Igen. Det är inte konstigt att deras handläggningstider är så omständliga och utdragna när de är tvungna att skicka samma brev två gånger med någon dags mellanrum. 

Det kan ju i och för sig vara så att de blev lite indignerade av att jag ringde och skällde på dem så att de nu vill bevisa sin handlingskraft genom att skicka detta, hårt framarbetade, beslut två gånger.

Hur som helst, de skulle bara veta att jag öppnade brevet för att sedan förpassa det ned i soporna. Så tycker jag om deras handlingskraft.

Jag insåg igår att fullkorn på engelska är wholewheat vilket ordagrant översatt blir helvete. Jag ser detta som ett argument för att fullkorn är skadligt och något som skall i yttersta mån undvikas!