elsaspappa

Något som jag på sistone kommit att värdera allt högre är som rubriken antyder; den sekundära belöningen. Med detta menar jag den tillfredställelse som infinner sig efter att jag utfört något som bara tanken på att genomföra får mig att dra mig för att göra det.

Jag tänker först och främst på diskningen. Min kära sambo har fått för sig att jag älskar att diska, men detta är ej sant. Det är dock lätt att förledas till att tro något dylikt, ty då minsta lilla chans till att diska infinner sig, dyker jag på den och sätter igång. Men detta synsätt är alltså bedrägligt då det är det efterkommande välbehaget jag, likt en narkoman, söker. Känslan i kroppen när diskbänken är skinande ren, är snudd på obeskrivlig. Ett lugn sprider sig genom min lekamen och jag känner mig hel som människa. Det kan ibland gå så långt att jag drabbas av attacker av vredesmod då jag ser att diskhon är full med smutsig disk och diskbänken är besudlad av allsköns bråte. Men när denna oreda bringats till sin ordning är mitt sinne åter i eqvilibrium.

Man kan likna denna process med löpning. Själva tanken på att ge sig ut och springa brukar vara lite ångestladdad, men när jag väl är ute känner en stolthet över att jag gett mig ut. Ända fram tills det börjar bli jobbigt och andningen blir tung. (Som när jag skall diska besticken.) Jag segar mig upp för en backe medan jag tänker på vilken idiot jag är som utsätter mig för detta frivilligt, men känner mig plötsligt som kung av världen när jag nått toppen. (Som när gratängformen är skinande ren.) När jag väl är hemma igen och ligger andfådd och svettig på vardagsrumsgolvet är jag ändå otroligt glad och tillfreds över min prestation. (Diskbänken, ni vet.)

Sekundär belöning.

Det är något vuxet över det. När jag var ung (yngre, snarare) var det istället den primära belöningen jag jagade. Vare sig det var sockerruset efter en påse Tom & Jerry eller glädjen över att ha vunnit en riktigt speciell manickel (ja, ni vet de där plastfigurerna man kunde sätta ihop...) så var det en belöning som kom i stunden. Allt var intensivt och direkt. Vibrerande levande.

Nu finner jag glädje i en ren diskbänk...