Teknikens framsteg och bakslag
Det var fint besök från den kungliga hufvudstaden igår igen. Denna gång var det Johan, den gamla räven, som stod för matsällskapet. Det är alltid lika trevligt att träffas trots att det inte blir så ofta som vi båda skulle vilja. Johan, the international buisness som jag vill kalla honom trots att han varken är international eller buisnessman i ordets rätta bemärkelse, och jag började diskutera detta med teknikens inflytande över oss människor och hur ett begär ofta föder ett annat. Som det har blivit för mig till exempel.
Boxer, kabel-tv bolaget ni vet, med den där läskiga artificiella människan Robert som frontfigur, ringde mig här i veckan. Ja, det var som tur var inte Robert som ringde utan Alex, som av allt att döma inte var artificiell. I alla fall, de ville erbjuda mig något som tack för att jag varit dem trogna i över två år (snarare snart fyra). Det var en sådan där inspelningsbar boxer-box samt ett kanalkort till, som jag kan använda var jag vill och behöver då inte se på samma program som huvudkortet visar. Detta till den ringa kostnaden av en krona plus sjuttionio kronor i månaden för det extra kortet. Det enda som krävdes av mig var att jag band mig i två år till. Sammanlagt en kostnad på ca två tusen. Tilläggas bör, sa denne Alex, att sjäva boxer-boxen kostar nästan fyra tusen. Toppen, tänkte jag och efter en liten betänketid slog jag till. Nu kan jag ju kolla på fotboll samtidigt som Maria tittar på Top Model till exempel. Efter en stund insåg jag ju att för att kunna titta på fotboll så måste jag ju ha en tv till. Attans! Det jag ville komma till med denna utläggning var alltså att genom att tacka ja till ett erbjudande jag tidigare inte funderat över, skapade ett jag ett behov av en tv till. Så nu önskar vi oss en tv i julklapp.
En ytterligare reflektion som gjordes igår var detta med kommunikationsradios eller Walkie-talkies som de kallas i folkmun. Alltid när man ser på polisprogram på tv eller, som igår ser en polis, live, talades i en sådan manick, slås i alla fall jag av den dåliga ljudkvalitén. Det skrapar och brusar och man måste verkligen spetsa öronen för att försöka utröna vad som faktiskt sägs. Vi lever ju ändå på tjugohundratalet, kan man inte producera en apparat där man faktiskt hör vad som sägs utan att behöva gissa sig till det. Detta är ju en potentionell samhällsfara. Hur många gånger har en polis uppfattat knastret fel och möjligtvis begett sig till fel adress? Det finns ju HD-tvs varför inte HD walkie-talkies?
Nu skall jag ta ytterligare ett steg in i den teknologiska världen genom att försöka installera en webb-kamera.
Boxer, kabel-tv bolaget ni vet, med den där läskiga artificiella människan Robert som frontfigur, ringde mig här i veckan. Ja, det var som tur var inte Robert som ringde utan Alex, som av allt att döma inte var artificiell. I alla fall, de ville erbjuda mig något som tack för att jag varit dem trogna i över två år (snarare snart fyra). Det var en sådan där inspelningsbar boxer-box samt ett kanalkort till, som jag kan använda var jag vill och behöver då inte se på samma program som huvudkortet visar. Detta till den ringa kostnaden av en krona plus sjuttionio kronor i månaden för det extra kortet. Det enda som krävdes av mig var att jag band mig i två år till. Sammanlagt en kostnad på ca två tusen. Tilläggas bör, sa denne Alex, att sjäva boxer-boxen kostar nästan fyra tusen. Toppen, tänkte jag och efter en liten betänketid slog jag till. Nu kan jag ju kolla på fotboll samtidigt som Maria tittar på Top Model till exempel. Efter en stund insåg jag ju att för att kunna titta på fotboll så måste jag ju ha en tv till. Attans! Det jag ville komma till med denna utläggning var alltså att genom att tacka ja till ett erbjudande jag tidigare inte funderat över, skapade ett jag ett behov av en tv till. Så nu önskar vi oss en tv i julklapp.
En ytterligare reflektion som gjordes igår var detta med kommunikationsradios eller Walkie-talkies som de kallas i folkmun. Alltid när man ser på polisprogram på tv eller, som igår ser en polis, live, talades i en sådan manick, slås i alla fall jag av den dåliga ljudkvalitén. Det skrapar och brusar och man måste verkligen spetsa öronen för att försöka utröna vad som faktiskt sägs. Vi lever ju ändå på tjugohundratalet, kan man inte producera en apparat där man faktiskt hör vad som sägs utan att behöva gissa sig till det. Detta är ju en potentionell samhällsfara. Hur många gånger har en polis uppfattat knastret fel och möjligtvis begett sig till fel adress? Det finns ju HD-tvs varför inte HD walkie-talkies?
Nu skall jag ta ytterligare ett steg in i den teknologiska världen genom att försöka installera en webb-kamera.
Kommentarer
Trackback
