Språk - några reflektioner
Jag satt och bläddrade bland lite papper liggandes i och kring mitt skrivbord tidigare ikväll och stötte då på en notering som jag finner ganska intressant. Det handlar om ett begrepp vi alla använder oss av utan att egentligen reflektera särskilt över. Noteringen är nedpräntad med en hafsig och relativt otydlig handstil, som om nedtecknaren, i detta fallet jag, skulle gjort detta i all hast men ändå funnit det tillräckligt intressant för att plita ned på papper. Vad är då denna notering? Vad handlar den om? Jo, det är något så originellt som en modifierad definition av språk. Anteckningen lyder som följer:
"Ett mänskligt system för viljemässig kommunikation med en uppsättning konventionella tecken som med hjälp av essentiella kognitiva förutsättningar kombineras enligt vissa regler."
Jag, personligen, är mäkta förtjust över denna förmulering. Nu har upphovsmannen eller -kvinnan fallit mig ur minnet och jag kan sorgeligen inte tillskriva mig själv äran av att ha knåpat ihop detta.
Språk.
Tidigare i veckan diskuterade några klasskamrater och jag var ordet "sjappa" (i bemärkelsen sticka/dra/gå) har sitt ursprung. Min första tanke var att det var ett franskt låneord som härstammade från det franska verbet chapé, men vad jag vet finns inget sådant verb. Ack! Efter att ha gjort lite efterforskningar stötte jag på något intressant. En romani-engelsk ordlista där den romska motsvarigheten till "go" var "za". Detta hävdar jag skall uttalas med ett /sj/-liknande ljud som i "sjuk" och därför ligga till grund för ordet sjappa. Svenskan har ju lånat flera ord från romani, varav det mest använda torde vara tjej.
Nu måste jag sluta för att istället umgås med min förtjusade sambo, nu när dottern sover gott i vår säng.
God natt.
